tisdag 5 augusti 2008

Kan man påverka eller manipulera någon annan att begå en handling?

Observera, jag menar inte genom tjat och gnäll och inte heller genom hot och våld. Jag menar inte heller begå en olaglig handling. Jag menar enbart genom omedveten psykisk påfrestning?

Exempel: Kan jag, utan att jag själv är medveten om mitt beteende, få min fru tro att hon är så tjock och behöver banta? Så att hon så småningom får viktproblem? Dåligt exempel jag vet, men det var det bästa jag kom på just nu.

Innan jag fortsätter med min berättelse så vill bara berätta varför jag skriver om 20 år sedan. Anledningen är att jag inte vill på något sett skriva om saker som jag bara har hört eller har läst om. Jag vill berätta om det jag själv har upplevt och sett. Jag vill också visa vilken miljö jag levde i då. Det var i samma miljö som Saga levde.

Och så fortsättningen på berättelsen.

1991 gjorde jag militärtjänsten i Sverige. Jag hade egentligen inte behövt göra det, speciellt med tanke på mitt ursprung. Men jag ville göra det, dels för att jag tycker att alla män ska göra den och dels för att kunna söka till polishögskolan. Att vara borta ifrån Sagas mamma och hennes stora syster var förstås jobbigt, men för övrigt var de här 10 månaderna en av dem bästa månaderna i mitt liv.

1992 blev jag klar med lumpen och eftersom vi hade planerat att gifta oss så gjorde vi det. Jag vet inte varför vi gjorde det. Vi hade inte behövt det egentligen. Ingen krävde det av oss och vi ville inte heller bevisa någonting för någon. Senare fick Jag veta att det berodde på att Sagas mamma ville ha ytterligare ett barn och den här gången ville hon inte ha ett barn utanför ett äktenskap. Min familj var emot både bröllop och att skaffa barn. Naturligtvis var det många andra också som var emot att vi gifte oss. Några sa det rakt ut, andra sa inget men kom inte på bröllopet och så fanns det de som verken sa eller kom till festenJ. Min mamma sa innan bröllopet ”Om du gifter dig så kommer hon att lämna dig så fort hon är färdig med sina studier”. Typiskt mammor tänkte jag då.

Efter bröllopet var det förstås dags för en bröllopsresa. Vilken fantastiskt resa det blev.
Föreställ er nu detta: Er numera nybliven fru, kvinnan i ert liv, ville ha ett barn. Tänkt er då att få höra detta intensiv i en hel vecka och glöm inte att hon hittills har lyckats med allt hon ville ha, så vad är det som stoppar henne den här gången.

Jag då och andra sidan en man som drogs och slets av ena sidan min nyblivna fru som vill ha barn och andra sidan en familj som absolut inte ville att jag skaffar barn. Så ballongen blåstes till spricknings gräns och vattnet nådde kanten av glaset. Prova själva, Be någon annan eller er själva att i endast 5 minuter slå i regelbunden takt med pekfingret mot ert bröst eller arm och se hur det känns. Det gör ont eller hur. Man blir irriterad och vill skrika. Det var det som hände med mig också. Så kände jag ofta. Jag tryckte ner och svalde för att undvika konflikt tills jag bara exploderade.

En kväll på hotellet när vi som vanligt bråkade som mest om att ha eller inte ha barn så gjorde jag det jag absolut inte borde ha gjort. Jag ångrar mig djup idag. Jag slog Sagas mamma med ett slag i ansikte vilket gjorde att hon fick en blåtira. Jag har aldrig slagit någon i mitt liv och kommer aldrig göra det heller.

Jag var så arg så sönder inom mig att jag såg helt svart. Ballongen fylldes för mycket och vattnet rann över glaset. Men jag hade aldrig tidigare slagit henne så hård och så omedvetet som jag gjorde på bröllopsresan. Jag har i alla fall fortfarande dåligt samvete för det och det var första och sista gången jag har slagit någon i mitt liv. Kompromiss från båda sidor, vi kör säkra perioder.

1993 Efter bröllopsresan och 11 månader senare så föddes den fantastiska flickan. Det här är mycket intressant egentligen. Både när Saga föddes och när hon dog så har hon påverkat och förändrat väldigt mycket och väldigt många. Hennes födelse förändrade mig helt. Från att jag var tveksam till att ha barn blev jag helt såld och kär i henne från första sekunden. Min mamma vaknade ur hennes koma och började besöka oss. Min bror blev gudfar och trotts hans tro på ingenting började han läsa bibeln på Sagas dop. Inte på tal om alla andra.
Saga var ljusglimten i allas liv. Alla bedårade och älskade henne från hela sitt hjärta.

De kommande 2 åren var helt fantastiska. Sagas mamma var hemma och tog hand om barnen. Jag arbetade heltid som vanligt och vi bråkade mer sällan med varandra…
Vi hade också mer tid att ta hand om babysimföreningen också och inte nog med det så hann jag ta ambulansförare/sjukvårdar examen under våren 95.

Inga kommentarer: