tisdag 19 augusti 2008

Förtydliganden

Enda sedan jag började skriva så har jag valt att inte kommentera andras kommentarer. Jag började inte skriva för att höra andras åsikter. Däremot är jag intresserad av att starta en debatt eller diskussion nu när min berättelse är slut. Dok anser jag att forumet här är ej lämpligt då jag inte kan förklara och försvara allt och alla inblandade. Vill ni däremot diskutera med mig är ni välkomna så som jag skrev tidigare, att kontakta mig. behrooza@hotmail.com

Åter igen vill jag också förtydliga att min berättelse inte handlade om att sätta dit någon eller prata skit om någon. Berättelsen är min version av det som hände Saga. Jag dömer ingen och rekommenderar er att inte heller göra det. Jag ville visa lögner och det som andra förtränger eller inte vill komma ihåg. Däremot vill jag att ni ska tro på min berättelse. Allt jag har skrivit är fakta och inte påhittat. Jag har valt att bara berätta om oss tre och inte om de övriga runt om Saga. Det finns en hel del och skriva om de också. Sist men inte minst anklagar jag inte någon och skriver inte att någon är sjuk.

Det jag inte kan bevisa har jag inte nämnt i min berättelse t ex att Sagas mamma försökte själv ta sitt liv i början när vi hade träffats och att hon trodde stark på att hon aldrig blir äldre än till 30. Presice som Saga som trodde att hon inte blir äldre än 15. Saga visste inte om mammas tro och jag tror inte Sagas mamma menade allvar heller.

Jag skulle vilja förtydliga vissa saker för de av er som har lämnat kommentarer. Det verkar som att jag har varit otydligt i min berättelse. Så låt mig förklara eller förtydliga följande:

Den rättsliga processen mot de inblandade börjar snart. Jag väntade på att min berättelse blir klar för att lättare kunna veta vad jag vill och hur jag ska gå vidare. Jag tar gärna emot hjälp.

Idag vet jag inte om jag kommer att skriva en bok om det här eller inte. Det beror lite på resultat av den rättsliga processen.

Mycket av det som jag har skrivit finns i Sagas journal. Det finns också en hel del som jag av respekt för övriga inblandade valt att inte skriva om. Men måste tillägga att visst man skriver inte allt i journalen, men viktiga saker måste man skriva. I Sagas fall fattas det viktiga saker. Till och med fel dosering av mediciner som hon fick.

Jag vill på inga sätt smutskasta andra tonåriga eller deras föräldrar i min berättelse. Sagas sjukdom, om vi nu vill välja att kalla det för det, berodde inte på tonårsproblem och det hände inte heller över en natt.

Jag vill redan nu be om ursäkt att jag skrev Ninor i mitt sista inlägg. Jag upptäckte att det fanns fler Ninor och jag menade definitivt inte alla Ninor. Nina jag hoppas du kan förlåta mig.

Vad det gäller Sagas Urnsättning så har jag bestämt att låta Sagas mamma få sin sista vilja igenom. Om hon nu tror att hon kan få lugn och ro och det här är enda sättet att få trost så är jag glad för hennes skull. Hon skrev så här i hennes sista mail: "I början trodde jag inte att jag skulle behöva en plats att gå till. Med tiden har jag förstått att detta är extremt viktigt. Jag har talat mycket med mammor (för det är just mammorna som har det svårast när ett barn dör) som påtalar hur viktigt det är att kunna gå till en plats som man kan dekorera och man kan samlas kring som man kan gå till och prata".

Hmm jag tror det här var allt. Ni får gärna fråga mig mer om jag har varit otydligt.

Må hon vila i frid.

Vi kanske ses igen.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förlåter så gärna.

Hoppas på att allt löser sig till det bästa för er alla!
Kram Nina 1

Anonym sa...

Stora ord och tänkvärt...efter allt du varit med om så väljer du att göra det bästa du kan för ditt barn! Så har det alltid varit och även nu! Kom ihåg Behrooz att alla har ett samvete att leva med...du kommer att få ro i sinnet för du har ett öppet sinne! Gör vad du kan och vad som känns rätt för det är du som ska leva med dig själv hela livet och ingen annan. Tänk om alla kunde rannsaka sig själva och låta ärligheten komma fram..då skulle världen vara en mycket roligare plats att vistas i...Den rättsliga processen är viktig för alla inblandade men även för utomstående för ingen är "vaccinerad" mot det du och din familj genomlidit! En sak som skiljer oss från djuren är just den analytiska förmågan och det är meningen att vi ska använda den och förhoppningsvis växa och utvecklas som bättre människor! Livet kan inte levas i repris men vi kan dra lärdomar av våra egna och andras misstag men på den vägen menar jag inte att döma ut någon utan mer att spela med öppna kort...Det finns stora misstag BUP gjort och det skall de stå till svars för men vem ska stå till svars för det andra? I andra kulturer skulle detta resonemang inte hålla som enda förklaringen för Barnet var på BUP endast 6-8 veckor av sitt liv..var var hon fram tills dess? Det är som du sa i början av din blogg Behrozz:"BUP hjälpte henne att genomföra det" och det ska dem stå till svars för!Jag dömer inte någon för det har jag ingen rätt till men jag vill lära mig mer om varför en människa väljer att ta sitt liv! Människor är den enda levande varelsen som kan ta sitt liv vad vi vet!Varma hälsningar till dig och din familj

Anonym sa...

Styrka och ödmjukhet är något du förmedlar oss läsare må din dotter vila i frid!
Ryskt ordspråk:
"Med lögner kan du kanske ta dig framåt i livet, men du kan aldrig vända tillbaka"

"Alla är ansvariga inför alla för allt som sker på jorden". /Dostojevskij

Anonym sa...

jag tor inte att det är mammorna som har det svårast när ett barn dör. En pappa är lika mycket förälder. Det är tråkigt att det alltid ska vara mammorna som är "viktigare". för barnet är både mamma och pappa viktiga.
Nåja, lev väl och ta hand om varandra!

Anonym sa...

En natt hade jag en dröm, Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud .
På himlen trädde bilder fram ur mitt liv Jag såg på varje bild 2 par fotspår i sanden , -Ett par var mina ett par var Guds.
När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren. Jag upptäckte då attmånga gånger under mitt liv fanns endast ett par fotspår.
Jag såg att detta var underde mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.
Jag frågade Gud om detta och han svarade Mitt kära barn jag skulle aldrig lämna dig Jag älskar dig Under tiden av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår Då bar jag dig.

Anonym sa...

Jag vet inte vad jag ska säga om jag ska vara helt ärlig - finner inte riktigt ord som känns stora nog för att beskriva hur starkt jag känner med dig.

Jag fann din blogg idag och streckläste den och jag kan inte annat än att beundra dig. Folk får säga och tycka vad de vill, men i mina ögon har du gjort något stort, något vackert och beundransvärt genom att berätta om Sagas liv och jag är tacksam över att få ha tagit del av din berättelse.

Jag önskar dig all lycka, kärlek och glädje i livet - dig och dina närstående - och jag hoppas att människor därute kan öppna ögonen och se den här bloggen för vad den är, sluta döma och kritisera.

En stor varm kram till dig och din familj. Nicole

Anonym sa...

Linnéa är en helt fantastisk tjej, som fortfarande idag ger insperation till mig och många andra. Går på samma skola som din dotter och hon var verkligen perfekt, vacker, klok omtänksamm..

tack för att du skrev din sida av berättelsen, avskedsbrevet var bara något man hördetalas om men tack för att du skrev ner det.

Mångra kramar !

En meddrabbad sa...

Jag har sträckläst din blogg, har även läst mammas hela blogg, är en förälder själv som förlorat barn i självmord. Har även läst på Sagas två hemsidor, den ni gjort och den mamman gjort.

Det är tragist det ni varit med om, jag känner er inte MEN måste säga att det är rena smutskastningen i din blogg. Saga är död och hela tiden anklagar du Sagas mamma för att ha förstört för Saga. OM det nu varit så vad har du själv gjort för att göra saken bättre. OM Saga farit illa hos sin mamma varför har DU inte agerat mer än du gjort. I så fall är ni skyldiga precis lika mycket bägge två.

Jag kan inte säga att jag påverkats av någon av er så jag endast läst bloggarna men kan inte låta bli att undra VAR du funnits och gjort för Saga dessa år som hon tydligen farit så illa hos sin mamma. Varför har du i så fall inget gjort. Vill man sitt eget barn det bästa finns inget som hindrar den från att tas omhand, du har bara låtit henne vara och i så fall farit illa.

Att sedan smutskasta mamman i bloggen för tyvärr så tycker jag den handlar mer om din relation till mamman, kanske som en hämnd för att du blev lämnad av henne. Att smutskasta någon så tycker jag är rent vedervärdigt. Mamman har aldrig i sin blogg någonsin skrivit något illa om dig.

I denna blogg handlar det mest om din egen bitterhet genom att bli lämnad av en driftig kvinna.

Det ska bli intressant att se om du kommer kommentera denna kommentar.

En meddrabbad

Saga sa...

Hej En meddrabbad.
Det är märkligt. Du sträckläser min blogg men har läst hela mammas blogg. Men du väljer att lägga ett anonymt inlägg i min blogg. Du är ”Meddrabbad” på vems sida? På vilket sätt är du meddrabbad? mammas sida? Eller egen erfaren? Konstigt, du känner inte oss och det är viktigt och påpeka det tydligen.
Det är ingen som har bett dig läsa min blogg och ännu viktigare att kommentera den. Min blogg handlar om det JAG har varit med om och vad jag har upplevt. Att skriva denna blogg var ett sett för mig att bearbeta min sorg. Men om den kan hjälpa andra i samma situation så är det en plus. Gillar du inte den behöver du inte läsa den. Min intention var definitivt inte att påverka dig. Vill du bli påverkad kan du fortsätta och titta på dina såpoperor på TV.
Vad vet du om var jag fans och inte fans? Vad vet du om vad jag gjorde och inte gjorde för min dotter? Har du själv dåligt samvete i ditt liv? Nej, jag har inte dåligt samvete. De som har dåligt samvete har idag svårt och sova och mår mycket dåligt.
Självklart publicerar jag ditt inlägg och kommenterar den. Däremot tycker jag att det är fegt av dig att vara anonym.

Sagas pappa

Saga sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.