Sista halvåret

Först av allt vill jag speciellt tacka er, som har på ett eller annat sett kommenterat eller supportat mig i min berättelse. Tack för alla mail och kommentarer hittills. Av tidsbrist så har jag tyvärr inte kunnat eller velat kommentera allas kommentarer.

Jag har många olika syften med min berättelse och en av dem är att kunna föra en debatt, både i en mindre skala här på sidan och förhoppningsvis i större skala i bland annat media. Jag kommer att svara på alla era frågor och funderingar längre fram.

Mitt absolut viktigaste syfte är att alla ska lära sig någonting av det så man kan förhindra liknande fall.

En annan sak jag måste nämna här är att man inte får ljuga, även i en saga. För de som påstår att så är fallet här, kan jag bara berätta att bevis på allt som sägs i sagan finns.

Min förhoppning till slut är att få svar på två saker. 1.varför Saga blev sjuk 2. varför tog hon slut på sit liv.

Nu är vi framme vid Sagas sista halvår i livet. Ett halvår där vi alla kunde se hur Saga sakta sakta tinade bort, efter att ha mått dåligt en längre tid. Ett halvår där alla misstag som kunde begåtts begicks. Ett halvår där med facit i hand gjorde ingen rätt saker. Jag själv är en av dem. Om du som läser det här nu och var med under den tiden och tycker att du gjorde rätt saker eller gjord allt du kunde, då kan du fråga dig varför är Saga död då?

Visst Saga visade inte hur hon kände. Hon tryckte ner allt inom sig. Hon berättade inte för alla att hon mådde dåligt. Men för de som hon berättade det då? Vad gjorde vi då egentligen? Fick vi agera eller göra någonting för hennes mamma?

Jag tror många av oss idag lider av tanken att tänk om. Tänk om jag gjorde det? Tänk om jag sa det? Visst tänk om. Det finns de som säger, nej så får man inte tänka, vi får i alla fall inte tillbaka Saga. Visst det får vi inte, men om man inte tänker så, är jag ganska säker på att man kommer att göra samma misstag mot någon annan igen.

Hittills handlar sagan mycket om mig. Anledningen är att jag vill beskriva och visa vilken miljö Saga levde i. Bästa sättet att berätta det, utan att ni läsare skulle tro att jag bara smutskastar någon annan var just att skriva om mina upplevelser. Saga levde i samma miljö.

Saga brukade ibland när jag ställde frågan hur hon har det hemma, berätta samma saker som jag hade upplevt. Jag och andra sidan brukade svara att ja, det är din mamma det vet du. Vad skulle ja ha svarat? Vad kunde jag ha svarat utan att 4:e världskriget började eller utan att Saga blev ledsen. Glöm inte att hur hemsk hennes mamma det än var så var det ändå hennes mamma. Men jag såg det i Sagas ögon att hon mådde dåligt.

En annan gång som hon verkligen såg ledsen ut så sa jag till henne så här ”Alla har det jobbigt i tonåren speciellt med sina föräldrar. Du har fördelen att ha två olika hem, så känner du att det är jobbigt hemma just nu, passa på och byt miljö ett tag. Hon svarade bara, tack pappa, men det behövs inte, jag klarar mig.

Sedan drygt ett halvt år innan hade jag och min familj bestämt oss för att åka på vinterresa. Vi skulle åka den 4 januari. Två underbara veckor med sol och bad. Vi såg alla fram emot resan.

Även Saga var glad och såg fram emot det. Saga var den personen som hade det bäst bland oss eftersom hon reste både med mig och med sin mammas familj på olika resor.

Under hösten var Sagas yngsta bror förskylld mycket ofta. Dels för att han hade börjat dagis och dels för att vi senare fick veta att han hade Polyper. Han var till och med sjuk under nyår och fram tills vi skulle åka på semestern. Detta ledde till att vi blev osäkra och funderade på att ställa in resan och stanna hemma istället. Att resa med ett barn som är täppt i näsan och med hög feber är inte lätt. Samtidigt med detta bekymmer i tankarna var jag besviken på Saga som inte hade hört av sig till mig under hela julledigheten.

Eftersom jag är väldigt punkligt och noggrant av mig så vill jag att allting ska vara planerat till punkt och pricka. Saga hade värken ringt och inte heller svarat när jag försökte ringa henne. Jag ville få tag på henne för att dels önska henne trevlig julhelg och dels ta reda på hur hon hade planerat jul och nyåren. Jag ville veta om hon ville träffa oss innan resan under mellandagar? Vilken dag i så fall ville hon komma till oss?

Då jag inte fick tag på henne på nallen så ringde jag hem till henne. Hennes mamma svarade. Jag förklarade för henne hur besviken jag var på Saga. Jag sa till henne ”Jag kräver inte av dig och Saga att hon måste vara hos mig vissa helger eller vissa tider. Men eftersom jag också har ett liv och en familj så vill jag veta i förväg när hon kommer till oss. Alltså datum och tid”.

Saga hade nyckeln hem till oss och jag hade sagt till henne att hon är alltid välkommen till sitt hem precise när hon vill. Men Saga menade att hon kommer hit för att träffa oss inte huset. Därför kommer jag alltid när ni är hemma. Därför var det viktigt för mig att veta när hon ville komma så att vi skulle se till att vi var hemma. Sagas mamma höll med mig. Hon menade att Saga har kommit till en ålder där de själva inte hinner träffa henne så ofta. Plus att hon inte berättar allting för henne om hennes planer. Utöver Saga frågan så berättade jag också för Sagas mamma att vi står inom valet och kvalet att ställa in semestern, med tanke på lille brors sjukdom. Hon sa att hon kunde förstå det. Hon ville veta så snart som möjligt om hur vi ska göra.
Märkligt tänkte jag för mig själv efter samtalet med sagas mamma, vad hon lät trevligt då? Det var inte ofta hon höll med mig. Bäste läsare det är sådana varningssignaler jag vill att ni ska tänka på i era liv. Sådana känslor som man känner dagligen i det dagliga livet. Det behöver inte just vara i förhållande, det kan mycket väl vara på arbetslivet. Känns det inte normalt då ska man ta det på allvar.

Jag kommer inte exakt ihåg om Saga ringde mig samma kväll eller någon dag senare. Däremot kommer jag ihåg att hon var helt förstörd i rösten. Hon hade helt missuppfattat det jag hade sagt till hennes mamma om hur besviken jag var samt att vi skulle ställa in resan. Hon trodde att jag inte ville ta med henne på resan för att hon inte kan hålla tider. Hmmm vad hade hennes mamma sagt till henne egentligen om mig? Jag avrundade samtalet ganska snabbt och sa att vi får diskutera det här när du kommer till mig istället.

Jag hade glömt bort vilken underbar tjej jag hade. Under hela hennes uppväxt har jag aldrig behövt höja min röst eller skrika”nej, så får du inte göra” till henne. Och nu det värsta och enda jag hade sagt var just att jag var besviken på henne. Det gjorde henne så ledsen. Hon var så förstörd över det. Så nästa gång hon var hos mig satt jag och pratade med henne och förklarade vad jag hade menat och vad jag ville från henne. Hon förstod det sa hon. Men det var inte alls den bilden hennes mamma hade get henne.

4 till 18 januari 2008. Sista resan med Saga någonsin. Sol & Bad. God mat och dryck. Närhet och kärlek. Visst märkte jag att Saga hade förändrats. Men jag skylde på att hon börjar blir en riktig tonåring. Det jag märkte var att hon gick upp klockan 7 varje morgon och sprang. Jag hade lärt henne hur man intervall tränar. Jag märkte att hon skrev mera i sin dagbok och att hon ville ganska ofta diskutera saker och ting med mig. Ytterligare varningssignal.

Det jag inte såg eller märkte var att hon var deprimerad eller fick någon ångest attacker. Min fru tyckte också att hon hade förändras. Senare fick jag höra av hennes mamma att Saga inte gillade alls resan. Hon trivdes inte och tyckte att det var jobbigt. Hmmm det var konstigt tyckte jag. Det var inte alls samma bild jag hade fått tänkte jag. Jag kände Saga så pass att jag visste att om jag frågar henne rakt ut vad hon tyckte om resan så skulle hon säga ”Den var mycket bra”. Så då var det bara att hitta ett sett och fråga henne utan att hon märkte att jag menade denna resa.

Jag mindes att under de sista dagarna på resan så var jag så ledsen att behöva åka tillbaka till slasket här i Sverige, därför sa jag till alla att vi måste boka nya biljetter så fort vi kommer tillbaka så vi har någonting och se fram emot under resten av året. Bättre kan det inte bli eller hur? Så jag ställde frågan så här till henne: Saga som jag sa när vi var på resan så vill jag boka nya biljetter så snart som möjligt. Vill du följa med oss på nästa resa också. Utan att tveka sa hon ja. Men tyckte du inte att det var jobbigt sist? Nej varför då tittade hon som om jag ställer den dummaste frågan i världen. Ju du vet. Själv fortsatte jag med nästa påstående: nästa gång är du 15. Hur kul är det att åka med två gamlingar och två snorungar som väcker dig tidigt på morgonen? ”Jag vill jätte gärna följa med, om jag får” svarade hon tillbaka. Därmed fick jag min bekräftelse. Ännu en lögn.

Senare fick jag veta att Saga hade skrivit om resan i sin dagbok. Hon hade bland annat skrivit illa om en dag när vi var tillsammans med en säljare som ville sälja lägenheter. Inte alls konstigt tycker jag. Hur många 14 åringar tycker om att gå ut med en envis säljare istället för att ligga på stranden. Observera att jag frågade Saga innan om hon ville följa med oss och säljaren, och hon sa ja. Jag tror inte det var där skon klämde.