Hej och välkommen till Sagas Blogg.

Här kan du läsa en saga. En saga om Saga.

Tyvärr är det en sorg saga. Men det måste få berättas. Sagor är till för att berättas oavsett om det är sorligt eller roligt. Sagor måste få berättas oavsett om det är sant eller inte. Det är viktigt att vi lär oss någonting när vi läser en saga.

Så du som läser det här, kom ihåg att det här är Sagas saga.

Jag som berätta denna saga, är Sagas pappa. Jag har delat upp sagan i olika delar så att du ska hinna fundera lite extra efter varje del.

Vem är då jag? En knubbig kille som är positivt till livet trotts att livet inte har varit lika så positivt tillbaka.

Jag börjar med min mamma, Min mamma hade på grund av hennes ålder, tidigare skilsmässan med min pappa, ensamhet, kulturkrock samt språksvårighet betydligt svårare att anpassa sig här i Sverige.

Hon hade också svårare att släppa taget om mig och trodde bland annat att alla tonåringar skulle bli kriminella och narkomaner ifall de inte har bevakning 24 timmar om dygnet. Och att alla tjejer har förstås herpes eller klamydia och pratar man med dem kan de bli gravida. Så man kan säga att jag hamnade från ena krig, mellan Iran & Iraq, till nästa krig här hemma i Sverige. Men men vad gör ett barn i trotts åldern (i mitt fall rund 17, 18 år). Trotsar förstås. Får man inte komma hem sent, så går man och tar MC kort och krockar 2 gånger istället. Man hoppar på första bästa tjej man träffar och tycker att livet är mycket grönare hos henne. Utan att tänka efter ordentligt. Jag menar mamma var ju så sträng så allt annat var ju bättre. Detta var precise det jag gjorde. Jag träffade Sagas mamma på sjukhuset. Hon arbetade extra som vårdbiträde på den tiden. Själv sommarjobbade jag som underskötare.

Det var då jag träffade min ängel. Kvinnan i mitt liv. Söt, vacker, attraktiv, temperamentsfull kvinna som klippte banden mellan mig och min mamma. Att klippa banden mellan mig och min mor var en av de svåraste saker jag har varit med om i mitt liv. Handen på hjärtat tror jag inte hon fortfarande har gjort det. Så efter avklippningen gick mamma, som min bror i Iran beskriver, i koma, djupt koma. Det brukar hon göra i mellan åt. Alltså min mammas olika faser: först vänskap, sen lägga sig i och sist attack och avslutningsvis koma. För mig och Sagas mamma gjorde inte så mycket. Vi var ju två unga purpur duvor som inte ens atombomben kunde rucka på oss.

Så medans min mamma var i koma så startade vi vad jag trodde var det underbara livet. Glad över att äntligen slippa min mamma. Jag och Sagas mamma flyttade ihop, jag tog en aktiv pappa roll för Sagas stora syster, 2,5 år. Jag började arbeta på heltid. Sagas mamma började så småningom studera till läkare. Allt går om man bara vill. Jag blev man och pappa över en natt. Att studera på heltid till läkare var inte som dans på rosor. Därför brukade jag ofta laga mat, städa, tvätta, handla och ta hand om Sagas store syster samtidigt som jag arbetade heltid själv. De dagarna som Sagas mamma hade föreläsning så brukade jag även lämna och hämta systern hos dagmamman.

I och med att jag blev ”man” över en natt så tappade jag också kontakten med alla mina tidigare vänner. Sagas mamma och hennes stora syster var allt i mitt liv. Istället hade jag personer som alltid ställde upp i vått och torrt och aldrig gav upp på oss. Det ena var Sagas mormor och morfar och den andra var min bror. Jag kunde visserligen känna och se att de inte trodde på min och Sagas mammas förhållande, men dem ställde alltid upp för oss och hjälpte oss med mer än vad de egentligen behövde.