När är man otrogen? Varför är man otrogen mot sin partner?

Två intressanta frågor som jag ofta tänker på.

Fråga 1. När är man otrogen?
När man tittar på någon annan och tänker, wow vilken goding.
Eller när man tänker på någon annan resten av dagen.
Eller när man kysser någon annan.
Man kanske är otrogen när man har djupare fysisk kontakt.
Finns det olika nivåer på hur lite eller hur mycket man är otrogen.

Fråga 2. Varför är man otrogen?
Varför kan man inte avsluta sitt förhållande innan man väljer att gå med någon annan.
Vågar man inte avsluta förhållandet innan eller är man rädd att förlora båda?
Man kanske har så dåligt samvete att göra den andra illa att det gör ont.
Jag har inget bra svar till dessa frågor själv, jag vet bara att det gör mycket ont när man blir drabbad.

Hösten 95 var en tuff höst. Höst brukar generellt vara tuffare, tycker jag. Mörkret, regnet, men den här hösten var extra jobbigt. Sagas mamma försatte sina studier. Hon hade ett år kvar till att bli läkare. Själv arbetade jag som datalärare. Samtidigt hade vi Babysimmet och två barn och ta hand om. Detta innebar mer stress, mer jobb och mer bråk.

Den 18 januari 96 glömmer jag aldrig, när Sagas mamma ringde mig och berättade att hon hade varit och ätit lunch med sin handledare på sjukhuset. Samtidigt som hon grät på andra sidan luren berättade hon att under lunchen hade hanledaren visat intresse för henne och han hade till och med försökt kyssa henne. Detta sa hon samtidigt som hon grät i telefonen.

Stopp stopp. Parantes här. Vad hade du som läser detta gjort om ni befann er i min situation? Vad hade du sagt till henne? Några förslag.

1. Ber henne dra åt skogen med sin handledare?
2. Anlitar en torped som hotar och skadar handledaren?
3. Polisanmäler Handledaren? Ni som röstar på detta alternativ, kan jag bara göra er besvikna. Det finns ingen lag som stödjer detta.
4. Ringer handledaren och berättar snällt att hör du ge fan i min fru?
5. Talar om för Sagas mamma att snälla vännen ta det lugn, det här fixar vi tillsammans.
6. Jag är halv iranier. Om någon ens tittar på någon annans fru, så brukar vi vad vet jag stenar dem.

Vad hade DU gjort om du satt i samma sits?

Svaret får du i nästa avsnitt. Skojar bara

Jag minst att jag bad henne att ta det lugnt och förhastade sig inte i något beslut. Jag bad henne ta det lugn så kunde vi prata mer om det efter mitt jobb. Efter jobbet hittade jag en trasig mamma hemma. Hon såg helt förstörd ut. Jag förklarade för henne att vi och framför allt hon själv måste agera professionellt och avsluta det hela på ett korrekt sätt, detta inte minst på grund av att han är hennes handledare och vi vill inte att hon blir underkänd på sin praktik. En lättare mamma tackade mig och senare hörde jag att hon hade pratat med honom och visat sitt ointresse.

Tiden gick och vi gled mer och mer isär. Under mars månad sov vi inte ens i samma säng och vi kunde inte läng diskutera, utan allt gick genom e-post istället. Under denna period visste jag inte att Sagas mamma hade blivit tillsammans med sin hanledare. Sagas mamma dolde detta för mig och istället låtsades hon reparera vårt förhållande, inte minst på grund av, enligt henne själv, att jag var så omöjligt och oförståligt.

Jag mins en av de få kvällarna som jag aldrig kan glömma. Jag hade lagat mat, städat och lagt barnen och väntade på att Sagas mamma skulle komma hem. Hon skulle komma hem lite senare för att hon behövde studera lite längre på biblioteket inför en dugga dagen efter. Klockan var omkring 21 när hon ringde mig, helt desperat. Hon grät i luren och sa att hon fortfarande var på biblioteket. Hon orkade inte cykla hem och sa hur i helvetet skulle hon klara tentan imorgon när vi hela tiden bråkar. Hon sa att hon inte orkar mer. Jag försökte inte argumentera med henne, utan snarare ge henne kraft och styrka. Jag förklarade för henne att jag inte kunde hämta henne eftersom barnen var hemma ensamma. Jag bad henne endera lämna cykeln kvar och åka buss, eller så kunde hon ta en taxi och ta med cykeln i bagageluckan i taxin.

En halvtimme senare hörde jag en bil stanna utanför lägenheten. Taxi tänkte jag. När jag tittade ut så såg jag Sagas mamma med sin cykel. Men någon taxi såg jag inte. För att undvika ytterligare bråk, så gick jag snabbt och la mig på golvet i Sagas rum. Samtidigt som jag låg där och låtsades sova hörde jag hur Sagas mamma pratade i telefon med någon. Jag vet inte om hon pratade högt med flit eller om hon trodde att jag låg och sov. Hon tackade någon för filmen och kvällen och sa ”nejdå han har gått och lagt sig, jag tror inte han fattade, eller så vill han inte fatta”. Senare förstod jag att Sagas mamma inte var på biblioteken, utan hon var på bio med någon.

Jag vet inte varför hon ringde mig och var så ledsen då, antagligen hade hon så dåligt samvete att hon inte visste hur hon skulle hantera det, eller så spelade hon en roll.

En annan bild av en av dessa kvällar jag har, var när min mamma var hos oss. Under kvällen började jag och Sagas mamma bråka och min mamma försökte medla mellan oss. Jag minns att jag var mycket elak och sa många fula ord till Sagas mamma. Detta fick jag bekräftad även av ett av alla de breven jag fick av henne senare, vilka jag har sparat.

Jag sparade alla hennes brev till mig. Tanken var att Saga skulle få de breven den dagen hon ifrågasatte mig/oss om vår skilsmässa. Det gör man för eller senare.

Var var vi? Juste kvällen då min mamma var med. För att försäkra mig att barnen låg och sov och inte hårde vårt bråk så gick jag i deras rum. Saga låg och sov och hennes stora syster var vaken. Jag la mig bredvid henne en stund och pratade med henne mins jag. Undertiden pratade min mamma med Sagas mamma. Vad som sades då vet jag inte än idag.

Sista gången jag och Sagas mamma sov under samma tak var en dag i april 96. Det var Sagas mormors 50 årsfest. Vi var bjudna på festen och tanken var att jag inte skulle dricka utan skjutsa födelsebarnet hem efter festen. Det var en fantastisk fest med levande musik och dans. Jag och Sagas mamma dansade mycket den kvällen, inte minst för att visa alla ”gamlingar” våra dans talanger. Sagas mamma var som vanligt och det gav mig lite hopp om vårt förhållande. När vi senare kom hem så gick vi och till och med la oss i samma säng. Dock på varsin sida av sängen.
På morgonen dagen efter satt vi på trappan hemma hos Sagas mormor och pratade. Vi pratade om en hel del. Bland annat om vårt förhållande. Det var då Sagas mamma berättade att enda sedan den 18 januari hade hon fått tycke för hennes handledare och inled ett förhållande med honom. Fram till ”förhållande” var det helt ok för mig. Eftersom hon var hemma varje kväll så trodde jag inte att de låg med varandra, utan bara inlett ett förhållande.

Jag menar man kan faktiskt bli kär i någon annan, man kan tycka mer om någon annan, men man har också förstånd att inte gå över gränsen. Man har förståndet att kunna se vad man har och försöka ta hand om de känslorna. Om man får hål i tanden inte går man och drar ut hela tanden för det. Man försöker istället laga tanden. Samma sak gäller det i ett förhållande. Även om man nu vill dra ut tanden så varför dra ut tanden utan någon bedövning? Varför kan man inte avsluta sitt nuvarande förhållande och äktenskap innan man startar en ny? Vill man såra den andra och vara elak mot denne? Eller är man rädd att förlora den nya? Vänta lite man kanske vill bara försäkra sig att man har en i reserv utifall att?


I alla fall berättade hon någonting som jag inte kunde acceptera. Hon berättade att hon och hennes handledare hade till och med legat med varandra, många gånger la hon till. Ju mer hon såg mig vrida på mig desstå mer sa hon, "enda sedan januari".


Jag kommer så väl ihåg när hon sa det. Jag fick samma känsla som när hon berättade att Saga var död. Hjärtat började klappa dubbelt så fort. Jag kände blodet rusa mot huvudet. Öronen kändes röda och de började brinna av hetta. Ögonen kändes som när man sitter och kör 180 Km/h på E4, Tunnelseende. Jag började flåsa och hyperventilera. Jag mins inte de kommande sekunderna. Nästa bild jag kommer ihåg är att jag satt i en bil och var helt bedövad. Jag gick hem, packade en blå resväska, hoppar på min cykel och samtidigt som jag drar resväska parallell med cykel, cyklar jag till mitt jobb. Därifrån ringde jag min bror som också kom dit så fort han kunde. Jag minst att när jag ringde min bror så sa jag i luren att nu är det kört hon har även haft fysiskt kontakt med honom.

Nu är vi framme vid en känslig punkt, och det är att inte vara svensk.
Vad är definitionen att vara Svensk?
När blir man accepterad som svenskt i detta land?
Om man följer lagen är man svensk då?
Om man äter sill och dricker snaps är man svensk då?
Om man gör lumpen är man svensk då? Svensk pass? Personnr? Har bott här en viss tid?


ja visst är det intressant frågeställning. Själv har jag bott i Sverige i 25 år, gjort lumpen, äter sill och potatis, kan alla oskrivna regler, vet och etikett, visserligen skriver jag inte hundra procent korrekt svenska men jag pratar så man knappt hör skillnaden och mycket mycket mer. Men endå är första frågan folk som inte känner mig ställer är 1. Vad kommer du ifrån? 2. Har du läst boken ”inte utan min dotter”?

Är inte det märkligt? Vad tänker man egentligen med? Varför tittar man inte på den inre hos den personen man träffar. Varför dömer man efter utseende?

Tillbalka till Sagas mamma. Ena sidan ville hon behålla och reparera sitt nuvarande förhållande, och den andra sidan hade hon träffat en ny som hon har inlett ett nytt förhållande med. Inte nog med det så inledde hon förhållandet redan den 18 januari fick man veta senare. Då är frågan hur en svensk man reagerar till skillnad med en utländsk man?

I min situation kallade jag henne Hora och ville stämma henne för otrohet. Men herre gud det borde jag inte ha gjort. Det gör nämligen inte en svensk man. De kallar aldrig en kvinna som har förhållande med två man för hora. Juste, tvegifte, att vara gift med två samtidigt, går inte bra men vara gift men en och ligga med en annan samtidigt går bra. Det är bara utlänningar som reagerar konstigt och argsint.

Hmm är inte det konstigt? Och vad var jag nu då? Var jag svenskt eller utlänning? Hade jag rätt och göra vad jag ville eller inte?