Jag är inte förvånad. Urnsättningen gav inte heller någon ro. Nu börjar man ifrågasätta sin egen dotter. Ja vem var hon egentligen? Varför berättade hon inte om sin mörka sida?
Är det inte lite skam egentligen att man inte kände sin egen dotter? Måste dessutom hela Blogg världen få om det också?
Den intressanta frågan är varför hon inte berättade om sin mörka sida?
Var det för att hon inte vågade berätta? Eller var det för att hon inte kunde berätta? Hon kanske gjorde det, men ingen lyssnade? Vi kanske inte var tillräklig lyhörda? Vi kanske hörde och inte vågade hjälpa henne för andra?
Eller kan det vara så att man själv är tillräklig sjuk själv att man inte ser att andra rund om sig mår dåligt? Man kanske är själv orsaken till att andra mår dåligt.
Det är också märkligt att en professor, en överläkare och flertal vårdpersonal satt fel diagnos och inte kunde hitta den borttappade pusselbiten och bringa ljus i hennes mörka sida.
Nej tyvärr, jag tror inte på andra faktorer och mörka sidor. Jag tror inte vi som föräldrar är befriade från ansvar, utan är i alla fall i Sagas fall till och med medskyldiga till mord utan att vi själva förstår det eller vill acceptera det. Vill man sätta diagnos nu efterhand så får man sätta det på sig själv eller på andra som fortfarande lever, så kanske man kan förbygga kommande hemska händelser.
Här har vi till exempel en blogg läsare som har satt sin diagnos efter vad hon har läst från andras blogg:
Kan inte säga exakt vilken diagnos personen har men någon form av Bipolär, intensiv instabil personlighetsstörning, Bulimi o Anorexia Nervosa ingår även här som en symptom, neurotisk samt alla typer av manier ex hypermani etc
Dessa är de svåraste att bota...eftersom patienterna saknar självinsikt....(de förnekar o tycker andra är sjuka istället) och i detta fall stämmer det in perfekt på personen som istället för att inse sin egen "skada" projicerar över på andra. Dessa patienter är ofta mkt framgångsrika, bra på att ljuga, dupera, manipulera och förvränga. Därför är det mkt svårt för anhöriga.....att förstå, få personen att söka hjälp etc.
Barn till psykiskt sjuka är mer utsatta. De förstår inte att detta är en sjukdom...utan tolkar det som att dom gjort ngt fel och blir bestraffade. Detta kan jämföras o klassas som psykisk misshandel. Pappan och mannen kan även de bli duperade och känna sig "hotade". Den sjuka kan utnyttja sig av sk förtäckta hot som kan uttrycka sig i ex....antydan att personen kommer ta livet av sig, skada sig själv, ta barnen ifrån honom helt om han lämnar eller ännu värre avslöjar henne och skjutsar vederbörande till psyke etc. Mannen blir fastlåst....kan inte ta sig ur...och är det barn med i bilden vill säkerligen inte mannen riskera att barnen blir helt överlämnade till mamman....så han har inget val. Han blir tvingad att stanna kvar. Den sjuka mamman kan även inbilla sin man att han mår dåligt....ja i princip skicka alla närstående till psyket och framstå som den räddande ängeln. Hon får dessutom uppmärksamhet.
Personen vill stå i centrum, få alla blickar riktade mot henne. Hon var förmodligen även svartsjuk på barnens skönhet. När det passade använde hon sig av barnens skönhet för att dra till sig uppmärksamhet. Förmodligen har hon även ställt höga krav på barnet. Barnet kanske var en del av denna person..på ett sjukt sätt. Dvs personen var ingen mamma utan snarare som en syster eller kompis och kanske rent utav tävlade med henne. Till slut kan mannen mot sin vilja bli "medbrottsling". Utåt sett är det mkt viktigt att hålla en fasad. Dvs fint hem, resor o kläder mm Det är därför personen skriver sin Blogg...för att rentvå sig och visa sin "fina o lyckliga familj". Hon skriver bla om sina pojkar.....att de har lätt att prata om barnet och är som "vilken liten kille som helst" dvs de mår bra. Hon skriver också att det inte var hennes fel....hon gjorde allt hon kunde. Dvs hon skriver tvärt emot sanningen. Ganska intressant. Hur kan hon veta vad som försiggår innerst inne i andras huvud? Det är nämligen så att hon har bestämt sig för att dom mår bra.
Jag tror mer på det poem som Sagas gudfar skrev till henne efter den tragiska dagen.
En förvirrad röst från ingenmansland
Det är synnerligen underligt att vi barn alltid måste vara tacksamma.
Vi måste tacka föräldrar för att vi finns, vi måste tacka föräldrar för att vi inte finns.
Morsan har ont när vi födds och morsan har ont när vi tinas bort. Morsan har tydligen haft ont även mittemellan dessa tider.
Och så många andra som helt plötsligt har visat sin kärlek och omtanke. Ni har säkert hört av morsan hur bra jag har det här uppe, till och med bättre än alla ni som har så mycket ont nu eftersom jag har åkt upp hit.
Hade ni bara sagt till mig att ni skulle sakna mig hade jag stannat hos er och inte hade gjort er illa.
Hade ni bara öppnat dörren och inte klagat att jag stör hade jag säkert stannat. slut.
Så lämna min dotter i fred nu och låt henne vara. Sätt diagnoser på de som lever och sluta spekulera en massa om mörka sidor. Vill du ändå veta? Gå då till dig själv och dina mörka sidor så kommer du Känna dina barn genom dig själv… .
tisdag 23 september 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)